Nu är jag ÄNTLIGEN klar med studierna för denna gång...och ja för ett långt, långt tag framöver. Nu är jag FÖRSAMLINGSPEDAGOG!....vägen dit har varit rolig intensiv, spännande, lärorik samtidigt som den varit sååååååå JOBBIG!, ingenting blev ju riktigt somjag tänkt när jag startade hösten -07....för helt plötsligt så var det ju någon som knackade på dörren och gjorde sin entré hösten -08. JAg säger bara stort TACK! till min familj, min studiegrupp med Johan, Iréne och Karina och vår stöttepelare Karin i spetsen, vad hade jag gjort utan er!?.....förmodligen tappat sugen totalt. Men bet ihop och fredagen den 15 maj var jag och mina kursare så äntligen färdiga. Vi fick en underbar examensdag fint väder....bra tal av ärkebiskopen...bra mat (som omväxling)...fin mässa....ja, det fanns absolut inget att klaga på. Men stor känsla av vemod infann sig också....så många av dessa underbara människor kommer jag förmodligen aldrig träffa igen...men som vi vet så finns det ju hyfsat bra sätt att ändå hålla kontakten på...typ FB! ;)
Så i måndags då var det första gången på två år som jag kännde att jag inte hade något som hängde över mig och det ni, det var en FANTASTISK känsla....och jag gjorde inget annat än gick och skrotade i pyjamas precis hela dagen...*ler*.
Kramar till er alla från en numera totalt avslappnad Tjattrin!
