Vissa har tur....

Sitter här med ett litet smile på mina läppar...har nämligen svårt att låta bli. Brukar ni aldrig fantisera om att ni vinner en summa pengar?, kanske inte flera miljoner, men lite lagom så där. Det gör i alla fall jag emellan varven och sen kommer man tillbaka till verkligeheten och tänker att det kommer aldrig att hända....ja i alla fall inte om man inte spelar på något sätt. Vilket jag defintivt inte gör just nu, inte med tanke på den enorma inkomsten man har när man går hemma och är föräldraledig!.

Nu känner jag det dock som att jag fått vara med om det hela. Dan före julafton ringer det hemma i Kläpp och det är min mamma som låter lite lätt uppjagad.Varför, jo det råkar vara så att pappsen den rackaren gått och vunnit sig lite slantar tillsammans med sin "polare B"....ja lite slantar visade sig vara 680.000:-....HURRA!...men förstå vilken enorm julklapp! Behöver jag säga att det känns som om det faktiskt vore JAG!!! som vunnit pengarna.

Så nu går jag omkring och tycker att det känns lite småkul...och behöver jag säga att min pappa fått sig en liten önskelista från dottern sin!

Kram från en Tjattrin som vet att pengar inte betyder allt..men lite roligt är det!

Tindrande ögon..

var något som det fanns gott om igår när tomten hade lämnat alla sina klappar...och jag måste medge att mina ögon nog tindrade minst lika mycket som mina barns. I en av klapparna fanns nämligen denna lilla och mycket rosa dator som jag nu sitter framför. Finns det något som är roligare än när man faktiskt får det man önskar sig !?!

Julafton var annars precis som vanligt. Vi åt frukost hemma, åkte till kyrkan för att se på julspelet, allt för att de små änglarna inte skall tro att julen enbart handlar om julklappar. Sedan vidare till H + T för ett obligatoriskt julfika som inte går av för hackor. Efter detta hem på Gransjöv. för att sedan åka på Nipan och äta ett enormt julbord...och där var det även enormt mycket människor. Sedan tillbaka till Gransjöv. för att träffa tomten och bara ha en alldeles lugn och skön kväll tillsammans med nära och kära.

Idag har vi sedan haft en helt vanlig juldag, då vi egentligen inte gjort annat än tagit det lugnt, spelat spel, ätit och promenerat...+ att fixa till så jag fick mitt internet att fungera...HURRA VA BRA! Just nu har lugnet lagt sig i huset och alla andra sover....och egentligen är det först nu som jag känner någon julefrid....

Kramar till er alla från en löjligt nöjd Tjattrin med en liten rosa dator!

Tomten har kommit tidigt i år....

I alla fall kom han tidigt till "mig". Idag har jag nämligen varit och köpt mig en alldeles egen och efterlängtad julklapp. Naturligtvis har jag gjort det i smyg!....och den ligger nu i tryggt förvar, inslagen i fint papper och bara väntar på att få bli öppnad.

Visst är det en härlig känsla att faktiskt någongång, då och då, få köpa sig det man vill ha och har gått omkring och suktat efter. Det gjorde jag verkligen idag...trots att det inte blev särskilt billigt, snarare rätt så dyrt, men vad gör väl an det. Det är ju bara jul en gång om året!

Lika kul som jag tycker det är att få julklappar, för det kan jag erkänna att jag tycker att det är....lika roligt är det att få köpa och ge bort julklappar. I år har det dock varit fler än jag som insett hur roligt det är att få strosa omkring och försöka hitta sådant som man vet att ens nära blir glada över, nämligen min älskade prinsessa. Sen är det ju naturligtvis så att det är jag som får betala.....och vad det kostar det bryr hon sig då rakt inte om, vilket gör att jag i vissa lägen fått stoppa henne, för att inte bli totalt ruinerad...min "sessa" hon har ett hjärta av guld!

Sitter nu och tittar ut i mitt hem och inser att jag nog ligger lite efter vad gäller julstädningen. Imorgon blir det till att ta ett ordentligt ryck för då är det mycket som skall göras, granen kläs, skinkan och senapen, julkrubban fram...oj, oj, oj...kommer jag att hinna!...men det är bara till att ta det lugnt för julen den kommer ändå.

Kramar till er alla från en Tjattrin som kommer att se mycket förvånad och glad ut när hon öppnar paketet från tomten!

Yrvaken....

Vissa morgnar är värre än andra....eller ja vad skall man säga. I morse var vi som vanligt uppe hela familjen. Jag känner mig som vanligt helt borta men försöker ändå se till att alla de övriga i familjen har allt de skall ha med sig och att de kommer iväg....sen hägrar sängen igen tillsammans med lillprinsen.

Tyvärr så lyckas jag väl inte somna ordentligt eftersom jag nu har en hosta som är hopplös!...men ligger och småslumrar när jag hör att det bultar på dörren. Lite förvånad blir man ju eftersom klockan max är 08.30 och inte brukar det vara någon här då. Snabbt får jag på mig en tröja och öppnar dörren och där ute står....ja en riktig "snygging"...vet ni hur det känndes!?!....hemskt!!!....ni vet den där generade känslan som kan komma över en, det känndes formligen som att stå där helt naken....inte kul!!!

Men vad gör man inte för sina medmänniskor, den stackaren hade ju kört fast, med andra ord jag är inte ensam om detta....och han behövde en traktor som kunde dra upp honom, så jag fixar fort fram telefon nummer till närmast traktor och han blir glad och sen är han iväg....

Men jag säger bara en sak hädanefter är det pyjamas som gäller innan jag öppnar nå fler dörrar, för man vet aldrig vad som står utanför!

Kram kram från en numera påklädd Tjattrin!

Advent är mörker och kyla.....

...å en massa eländiga strömavbrott!, åtminstone om man bor lite utanför stan. Denna helg känns det fakttiskt som om vi varit utan ström mest hela tiden....började när jag och prinsen skulle se idolfinalen...och vips så blir det svart, inte bara för en liten stund, nejdå, här snackar vi timmar!. Jättekul en fredagkväll....sen igår då försvann strömen igen för att stanna borta en hel massa timmar och till slut gav jag upp och packade in mig, lillprinsen och prinsessan och for till stan och där stannade jag kvar. "Hu" för strömavbrott som ger kalla och mörka, ja i det närmsta kolsvarta hus. Har sagt det förut och jag säger det igen, vore bra med något att elda i!.

Kram från en Tjattrin som gillar ljus och värme!

Det är inte alltid så lätt inte....

Vill inte på något vis gnälla på denna fantastiska vinter som vi har fått eftersom jag fortfarande ÄLSKAR vintern och snön...men och det är ett ganska stort men, jag formligen HATAR!!!! att köra fast.

Detta händer mig idag när jag blivit bortbjuden till en av mina vänner på glögg. Jag gör i ordning mig själv och prinsarna och går sedan ut till bilen, en kall sådan eftersom vi inte har vare sig motorvärmare eller kupévärmare ännu...(vet att man absolut kan ställa sig frågan varför vi inte har det med tanke på vart i vårt land vi bor....svaret blir, den har gått nere i skåne!) startar bilen, skrapar rutorna och backar sedan eller åtminstone försöker jag göra det....sedan blir allt fel och plötsligt, ja då är jag fast i snövallen på vår uppfart. Så kan det gå, behöver jag säga att det inte blev någon glögg. Försökte dock tappert att skotta, backa, köra lite framåt, backa igen...tyvärr var det inget som hjälpte jag var helt enkelt fast.

Två mycket irriterade personer gick sedan in och tillbringade en eftermiddag hemma, inte vad vi hade tänkt oss precis men vad gör man. Men sedan kom min vän och hämtade oss för att vi skulle få äta middag borta i alla fall och då känndes allt genast mycket bättre.

Väl hemma efter att blivit hämtade av man och prinsessa så gör mannen ett krafttag för att få loss bilen...faktiskt precis i detta nu! vet inte riktigt hur det går men han kom i alla fall in och frågade om jag inte hade märkt att bromsen låg till....svaret på den frågan är naturligtvis NEJ! det hade jag inte, klantigt av mig men nu vet jag i alla fall varför jag hamnade i snövallen på det sätt jag gjorde....

Nä, nu är det dags för mig att göra lite nytta. Ta det lugnt där ute i snön!

Kram Tjattrin

Vänskap....

Sitter här med en liten alldeles fantastisk person liggande i mitt knä, eftersom han absolut inte vill sova, även om jag inte skulle vilja något hellre. Tänker då rätt mycket på de som står mig nära, mina vänner, vilken himla tur att de finns!

Jag har nog alltid varit en person som haft relativt lätt för att skapa kontakter, vilket har gjort att jag idag har vänner spridda över hela vårt avlånga land....och jag är nog rätt så duktig på att hålla kontakten med dem. Tyvärr är det så att några av dem som står mig allra närmast finns på för tok långt borta och det kan finnas dagar då jag saknar dem galet mycket!.....kan inte förstå varför de inte ännu upptäckt FB och msn....ja nu har ju några av dem hittat denna lilla värld men långt ifrån alla och själv tycker jag ju att detta är ett förträffligt sätt att hålla kontakten på....undrar om det är så att jag kanske tillbringar för mycket tid framför min vän "datorn"....nä...hemska tanke....men frågar man min mamma så är hon med all säkerhet av en helt annan åsikt.

Vännerna man har går också att dela in i små tidsperioder...barndomsvännerna, de som för mig kommit att bli det närmsta jag kan kalla syskon, och som har och alltid kommer att ha en självklar plats i mitt liv. Linda och Ulrika stor kram till er.... vännerna som hängt kvar sedan skoltiden Jenny, Renée, Lisa kramar till er.....vänner från mina diverse resor Sara, Elaine, Louise, Nicole, kram, kram.....mina arbetsvänner!...ni betyder massor, ni är inte bara mina kollegor, stor kram. Sedan finns gänget som man faktiskt har träffat här hemma sedan man blivit vuxen och skaffat familj....ni är många, så jag räknar inte upp er.....men en stor famn med kramar till er också.....

Varför kom jag då att tänka på det här...jo för att jag nu ikväll kände mig lite ensam, trött och på dåligt humör men då fanns det en vän där ute....en som har msn...som muntrade upp mig lite, det tackar jag för och skickar en kram till dig med. Har när jag nu suttit och skrivit insett att jag inte alls är speciellt ensam, snarare oerhört rik!

Ni mina vänner är "Guld värda"....

//Tjattrin skickar storkramen till er alla....

Tänk om man vore en björn ändå.....

vissa dagar önskar man nog att man aldrig klivit upp.......idag har jag haft "one of those days". Då är känslan som dyker upp, tänk om man vore en björn ändå, ligga i sitt ide och titta fram på vårkanten. Samtidigt skulle det inte passa mig alls eftersom jag formligen ÄLSKAR vintern...har alltid gjort och kommer alltid att göra, så då är det nog lika bäst att skrota tanken om att vara en björn.

Däremot finns tanken i mitt huvud konstant, om att få sova en hel natt!!!!....jag blir verkligen inte trevlig när jag inte får sova. Men tyvärr finns det en liten, alldeles fantastisk person som inte är av samma åsikt och nu ikväll har inte heller han varit på topp.

Det är väl bara att inse att alla dagar inte är topp!....men förhoppningsvis så kommer det en ny och bättre dag imorgon.

//Tjattrin skickar både en och två kramar till alla som behöver.....

Energi...

Nu pratar vi inte energi som i att värma upp hus, utan nu pratar vi energi i form av att städa, baka, laga mat, tvätta...med mera. Igår kännde jag mig totalt slut....fanns inte en gnutta energi i kroppen då inte, men sedan efter att få sovit i några härliga timmar på morgonkvisten så känner jag mig som en ny människa, ja i alla fall inte totalt slut som jag gjort de sista veckorna. När så detta då inträffar, vilket för tillfället inte är speciellt ofta, då är det ju bara till att sätta igång. I mitt fall var det julbak som gällde...inte en sort, inte två utan tre!!! och dessa gånger tre...eftersom i morgon kommer mina älskade "bakkompisar" hit.

Vi har träffats de senaste 9 åren, så länge som våra äldsta barn har funnits för att julbaka tillsammans, en mycket, mycket trivsam tradition som vuxit fram. Däremot har det blivit lite förändringar på baket. Första åren träffades vi och bakade av bara sjutton...och sen var vi helt slut och hann knappt prata med varandra...nu har vi kommit på en annan variant...vi bestämmer vilka kakor som var och en skall baka sedan gör vi dem hemma, naturligtvis tredubblet, för att sedan när vi träffas kunna prata så mycket vi bara hinner. För det är faktiskt något som man annars har svårt att hinna med. Så frågan är om min nyfunna energi ligger i att jag känner mig mycket piggare idag eller om det är för att jag har skjutit på att baka och städa tills idag....Hmmm....ingen idé att fundera mer på det.

Nu ringer klockan och det är dags att ta ut sista plåten ur ugnen....åh vad jag känner mig duktig. Inte ofta husliga Tjattrin är i farten...*ler*

Kramar från en energifylld och i bakartagen Tjattrin!

Men inte är det konstigt att det blir krig...

Så känner jag när jag sitter halvsvettig och försöker få min 6-åring att faktiskt skära maten, trots från honom ivriga protester om att det är mycket bättre att äta just denna middag med händerna. När man har sagt något ja, då är det ju bara till att försöka stå fast vid det hela, det betyder att denna middag slutar i tårar och skrik!....ja, skriken kom denna gång inte från mamma och pappa utan från den 6 -årige sonen som anser att hela världen är emot honom....för att jag ville att han skulle skära maten....*suck*......inte ens "hoten" om att jag skulle ta bort hans nya spel hjälpte och inte att pappa sedan faktiskt tog bort hela spelkonsolen...nä, hot det fungerar inte här inte.

Efter denna något kaotiska middag, vilken slutade med att sonen inte åt utan gick raka vägen upp på sitt rum följd av sin pappa som försökte vara lite pedagogisk (istället för hoten som ju inte fungerade) och prata med honom och försökte få honom att berätta om det var något annat som möjligen var fel....då hör jag min sons röst gå upp i falsett och han skriker -jag är så förbannad!.....här försöker nog både jag och pappan att hålla oss för skratt, för det hör inte till vanligheterna att vår son svär, men helt klart är att han hört någon annan använda dessa kraftuttryck och han vet precis när han skall använda dem....kan det vara så att det är mig han hört!?!

Tyvärr är det bara för mig att erkänna, min son är sååååå otroligt lik mig och denna eftermiddag blev det så väldigt tydligt, jag brukar nämligen reagera ungefär på liknande sätt när jag blir arg...i alla fall om man frågar min man. Ja, så inte är det väl så konstigt att det startar en massa krig runtomkring i vår värld när det kan uppstå "mindre slag" som detta bara kring middagsbordet om hur man på bästa sätt äter plättar!

Fredliga Kramar från en för dagen ställd på autopilot Tjattrin............

Funderar på att rymma....

Jodå, ni läste rätt.....precis så känner jag emellanåt. Med andra ord är det inte bara småbarn som kan inneha denna känsla, nä, även vuxna med man, barn och husdjur kan vilja rymma ibland.
Varför? ja, i mitt fall är det nog så att ibland blir det bara för mycket av allt och jag längtar helt enkelt efter att få vara för mig själv, bara få vara Chatrin för en stund. Sedan kan man ju fråga sig om det är o.k att känna så, nybliven mamma som man är...men jag har kommit fram till att det får man visst!

För tillfället önskar jag att jag befann mig i en liten fjällstuga långt bort med mig själv, några bra böcker och tillgång till lite slalombackar då skulle jag fylla dagarna med skidåkning och kvällarna med läsning....och njuta av att bara vara.
Men saken är ju den att dessa stunder infinner sig emellanåt men sedan går de lika fort över och man vill inget hellre än att få umgås med dem man ibland vill rymma ifrån.

Nu har jag en vecka här hemma innan det dags för en vecka i Sigtuna och även om jag inte kommer att vara där själv utan med mammsen och Walter och alla mina studiekamrater så måste jag säga att det känns faktiskt som att jag kommer att vara lite på rymmen!

Kram från en Tjattrin som i tankarna är på rymmen....

Denna underbara FB-Värld!

Ja, kan inte säga annat!, säkert är det många som tycker att det är helt galet att sitta framför datorn och söka efter vänner som man har, eller dem man kanske har tappat bort någonstans efter vägen.

Häromdagen sökte jag efter en av mina kompisar från min tid som Au-pair i London och rätt var det är så får jag syn på någon som eventuellt kan vara "min Nicole", alltså skickar jag iväg ett trevligt litet mail där jag frågar om det möjligtvis är så att hon är den Nicole som träffade en Chatrin from Sweden.....hur glad på en skala blev jag inte när det dagen efter låg ett mail i min inkorg som talade om att det var hon. Ja, denna underbara värld! Nu har jag hittat henne och det finns hur mycket som helst att ta igen, för det var några år sen senast vi sågs och med glädje sitter jag här och minns våra planer. Vi bestämmde nämligen att hon skulle komma hit till Sverige och hälsa på och jag skulle åka till Australien...så nu är det väl bara till att sätta igång och spara, för en resa till Austarlien vore ju inte helt fel.

Så många vänner man har runtomkring.....tyvärr lyckas jag ha väldigt många av dem på alldeles för långa avstånd!....men med datorns hjälp så känns de i alla fall lite närmre.

Kramar till Er alla!
//En sömnig Tjattrin

Lugn...

Få saker får mig att känna ett så inre lugn som när det snöar, så är det. Bara jag ser dessa stora fina, mjuka flingor falla så känns det lugnt! Igår fick vi massor med snö och landskapet som innan var mörkt och dyster lyser nu upp i sin fina vita vinterskrud.

Sedan finns det ju naturligtvis en del små minus med vintern när man bor som vi gör, ute på landet och det är dessa evinerliga strömavbrott. Igår försvann strömen lite titt som tätt för att sen försvinna och vara borta lite för länge....kan inte förstå att i vårt älskade hus från -29 så finns det inte en öppenspis, kakelugn eller något annat bra att elda i så man får det varmt och gott, så går strömen, ja då blir det kallt! Tur då att man har sina föräldrar på lagomt avstånd och kan åka dit och sova.

Leendet på mina läppar blir stort när jag tänker på vad min lille prins sa igår när det blev kolsvart och vi satt vid matbordet; -mamma, vi ber Jesus att strömen skall komma tillbaka!...sedan knäpper han händerna och säger; - vi tar den där som vi brukar ta när vi slutar på kyrkis. och det betyder Gud som haver....med en sexårings enorma allvar knäpper han händerna och sluter ögonen och ber. Där sitter vi alltså hela familjen vid matbordet i kolmörkret och ber Gud som haver tillsammans och ber om strömen tillbaka.....och den kom faktiskt tillbaka, men försvann igen.

Nej nu är det bara att hoppas att denna vinter ligger kvar och inte tinar bort, för då blir allt så mörkt och tråkigt igen...

//Lugna vintriga hälsingar från Tjattrin

Vart tar tiden vägen?

Det hjälps inte...jag måste få säga det; -min tid räcker inte till! och ändå är det så att jag går omkring hemma på dagarna, det är ju inte utan att man frågar sig hur är detta en möjlig ekvation. Svaret är naturligtvis; den är inte möjlig. Jag måste helt enkelt hitta någon form av dagsrytm som fungerar någorlunda bra.

Som det ser ut nu sover eller rättare sagt så är jag i någon form av dvala större delen av förmiddagarna, vilket är helt olikt mig eftersom jag annars har mina ljusa stunder den tiden på dygnet, i alla fall om ser till att få något som helst skolarbete gjort. Nu har jag alltså även avslöjat att mitt skolarbete just nu går på .....ja, knappt styrfart!....usch det bara måste bli ändring på detta. Sedan kommer eftermiddagarna och då måste jag först och främst se till att jag ätit något, eventuellt somnar jag en liten stund och sedan kommer de andra två små änglarna hem....vad har jag då gjort av min dag?....nä just det, inte mycket!

Sedan kommer vi till kvällen som vanligtvis är den tid då jag helst av allt vill gå och lägga mig klockan åtta men nu ser ni så har det blivit helt annorlunda. Istället går jag omkring med en klarvaken Walter på armen...och tyvärr så verkar det inte bättre än att även han precis som de andra två har en "skrikperiod" på kvällarna, vilket skär i mammhjärtat....och inte tycker han heller att det är dags att sova förrän efter midnatt och sen, ja då skall det ju ätas några gånger under natten .....därav mina förmiddagar i dvala....

Finns det mycket mer att säga än "huvaligen".....vart tar tiden vägen.....jag måste helt enkelt göra mitt tappraste försök att hitta den igen.

Kramar på er alla från en tidslös Tjattrin!

Livet....

Sitter nu här och funderar på livet i största allmänhet, varför saker och ting blir som det blir. Har idag hälsat på hos goda vänner, vänner som funnits med mig sedan jag var pytteliten och som jag ser som mina extra föräldrar, dessa fantastiska människor som jag delat både glädje och sorg med. Idag fick de träffa Walter för första gången och det är underbart att se att det är lika stolta som vilka mor/far föräldrar som helst!....

Men livet går inte alltid varligt fram och nu har det börjat ske en förändring hos en av dem, livet är verkligen inte rättvist...Åh, så ont det gör i mitt hjärta när jag ser detta...och vet att jag inget kan göra. Men det jag kan göra, det är att fortsätta vara "deras Chatrin" och kanske räcker det en liten bit på vägen...

Ta hand om varandra!
// Tjattrin

FK....

Ursäkta mig men jag tror att jag går i taket! Denna Försäkrings kassa gör mig nästintill vansinnig. Nog för att pengar inte betyder allt...speciellt inte när man har tre friska och glada guldklimpar, för det är ju den absolut största rikedommen av dem alla.....men det här med pengar underlättar ju helt klart mycket.

Kan inte låta bli att fundera hur de tänker när de skickar ut en blankett som jag skall fylla i...vilket jag gör om så även på nätet, sen går det en vecka och då kommer ett litet brev att även min arbetsgivare måste lämna in ett intyg...men säg då det från början i stället för att förhala det hela med ytterligare veckor och hallå....har haft samma arbetgivare de senaste 4 åren så inget nytt!...detta gjorde mig smått irriterad och inte blev det bättre när jag fick prata med någon stackare som även hon tyckte att det hela verkade märkligt, men snäll som hon var skulle hon göra en "markering" om att jag ville ha det hela utrett och klart.....men tack så mycket!

I slutänden betyder detta att jag nu inte fått några pengar på en månad och min fråga är vad gör man då? skiter i att betala sina räkningar? struntar i att köpa mat?går till Soc?....nä i mitt fall betyder det att jag går hem till pappsen och säger -snälla pappa kan du låna mig x-antal tusenlappar så att jag kan betala räknigar och har råd att köpa mat. Hur kul är det på en skala när man är 36år? och nästa fråga jag ställer mig är, vad gör alla som inte har föräldrar eller någon annan som kan hjälpa till? är det verkligen meningen att det skall vara så här.

Såndant här kan irritera mig till vansinne och inte blir det bättre av att om jag inte hade ringt idag för att kolla hur det låg till då hade den stackaren jag pratade med inte gjort någon "markering" i mina papper och då skulle det säkert dröja ännu längre tid innan jag får några pengar...ja nu återstår bara att se när dessa mycket efterlängtade pengar kommer... om de kommer det är ju lätt hänt att man så smått börjar misströsta....nä nu kommer jag att ringa minst en gång i veckan bara för att gnälla, så det så!

Men som sagt pengar är inte allt...men lite behöver man allt!

Trevlig helg!
//En för kvällen irriterad Tjattrin

Alla som....

känner mig kan nog skriva under på att det finns vissa saker jag aldrig någosinn skulle komma på att göra t.ex. som att springa ett marathon!...det finns helt enkelt inte, inte ens i min vildaste fantasi, men just marathon är känslan jag upplever att jag genomgår varendaste natt numera. Inte så att jag springer omkring i huset med Walter på armen...men ge er på att jag är vaken inte bara en timme....och då uppkommer nästa fenomen, jag vill ha något att äta!....alltså börjar jag rota igenom våra skåp efter något att stoppa i munnen och här duger inte knäcke eller någé annat torrt, jag vill ha något gott. Inser ju snabbt att detta är något som fattas i vårt hem och bestämmer mig för att här måste bunkras annars kommer denna mamma inte att klara av de marathon nätter som jag har framför mig. Så imorgon blir det till att åka in till stan och lägga upp ett litet lager av allehanda godsaker...men fram tills dess så får det lov att gå med Kronans smultronsaft!

Kramisar på Er!
//Tjattrin

Allt skulle bli så bra....

så har jag tänkt de senaste 9 månaderna att så fort vår "Skrutt" kommer till världen så kommer jag att åter igen må som en prinsessa, tänk så kopiöst fel man kan ha! Igår var det två veckor sedan Walter såg dagens ljus och det borde vara två veckor av glädje (förutom den naturliga trötthet som kommer med en bebbe) men varför har jag då inte kännt mig fullt så glad som jag borde...jo det beror på att jag helt enkelt mått PEST! med ett huvud som värker och en nacke som knappt går att vrida på och ett blodtryck som tydligen helt plötsligt gått och blivit för högt, ja då kan jag lova att man inte känner sig på topp. Vill man då erkänna detta för alla, nej egentligen inte men till slut går det som inte att hålla någon fasad uppe utan då brakar man igenom och i mitt fall kommer då dessa förargliga tårar, jag vill ju egentligen inte annat än att få vara glad och njuta av min älskade Walter.

Det är sådana här gånger som man är så otroligt glad över sina fina vänner (även om man bara träffar vissa över tangentbordet), stort tack till dig C.N som idag sagt åt mig att bara ta det lugnt och kommit med en massa bra tips, förutom inbjudan till Ö-vik för shopping, fika och mys....ser fram emot det. Min studiegrupp som lyssnar och kommer med kloka råd...ni är guld värda!
Och som en annan av mina kloka vänner sa - det kunde varit värre! ......och visst är det så, nu gäller det bara för min del att stanna upp och försöka ta dagen som den kommer och lära mig att ta det lugnt...livet skall inte alltid gå i hundra knyck.

Kramar till er alla där ute i novembermörkret
från en snart sovande Tjattrin

Ringrostig....

Här sitter jag nu, nybliven 3 barns mamma sen en vecka tillbaka. Det här med att få ett nytillskott i familjen borde väl inte vara några större problem, borde väl vara lite som att cykla, har man en gång lärt sig det så kan man det....men så känns det faktiskt inte, jag känner mig helt klart en aning ringrostig!

Ringrostigheten yttrar sig mest i att jag oroar mig en del, har jag tillräckligt med mat, sover han inte lite väl mycket, andas han, ska han verkligen byta ut hela huden ....jag lovar denna lista kan göras oändlig. Och inte gör det saken bättre att det känns som om mitt huvud håller på att lossna från mina axlar....kan aldrig vara tänkt att det skall kännas så....men bortsett i från detta så är nog det mesta bra och nu ser familjen fram emot besök av farmor och farfar från Skåneland.

Nu borde jag nog egentligen ta mig en tur in i tvättstugan...men har en känsla av att jag i stället kommer att hamna i soffan för lite "Walter mys".

Kram från Tjattrin den ringrostiga!

Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du!

Då har man än en gång fått vara med om det absolut största som finns - att få den största gåvan av alla, ett barn.

"Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du!".....precis så känner jag inför vår vackraste Walter som kom till världen i måndags den 20 oktober kl.07.40. Tänka sig att äntligen få se denna lilla person som bott inom mig i alla dessa månader, lyckan är helt enkelt för stor för jag ens skall försöka beskriva den i ord. Nu har det gått några dagar och vi har så smått börjat att lära känna varandra och så här i början får man vara glad att det finns hormoner som far runt i kroppen och ser till att man orkar hålla sig vaken...för annars skulle det inte vara helt lätt. Precis som alla andra barn så är Walter naturligtvis världens snyggaste kille. Inte så speciellt stor, 49 cm lång och 3.095 g tung, med mörkt hår och djupblå ögon - mammas och pappas allt!

Samtidigt som jag går omkring här i mitt eget lilla lyckorus går tankarna till våra bebbekompisar som hastigt och lustigt fick åka till S-vall - vi tänker på er och hoppas att ni snart är hemma igen.

Sitter nu bara här och njuter av att vara hemma och ser med spänning fram emot första natten hemma....

/kramar till er alla från mamma Tjattrin

Saknad!

Det är verkligen ingen idé att jag försöker låtsas som att jag älskar att gå här hemma och bara "boa"....sanningen är den att idag var jag in till stan och in på jobbet och det som slår mig när jag kliver innanför dörrarna är den enorma saknad som jag faktiskt känner. Har alltså inte varit hemma mer än ca.2 veckor men det känns som så mycket längre. Förhoppningsvis är detta något som kommer att försvinna när jag får lite annat att tänka på...men just nu, så gör jag inte annat än går omkring och känner mig ensam och onyttig.

Samtidigt som dessa känslor dyker upp inom mig kan jag inte låta bli att tänka på att jag är så oerhört lyckligt lottad. Jag har ett jobb som jag trivs med, ja som jag faktiskt ser fram emot att gå till varendaste dag. Jag har arbetskamrater som inte bara är mina arbetkamrater utan mina vänner (det är faktiskt skillnad). Kan inte blir så mycket bättre.

Nej nu skall jag försöka koppla bort jobbet för ett tag framöver och njuta allt vad jag kan och när saknaden blir för stor...ja, då är det trots allt inte så långt in till stan.

Massor med kramar till er alla mina vänner.....
//Tjattrin

Frosseri.....

Ibland så är det helt oundvikligt att frossa. I mitt fall är det denna gång frosseri i härligt underbara filmer....tjejfilmer bör tilläggas. I fredags tog jag mig en sväng in på videoteket och vips hade jag en hel drös med filmer i mina händer och eftersom det var så svårt att välja och eftersom jag för tillfället har så ofantligt mycket tid till förfogande så valde jag allihopa!.

Sen har jag tagit någon film per dag och bara suttit och njutit....och bör väl tilläggas att det har blivit en hel del tårar också, kan bero på stadiet jag befinner mig åtminstone vill jag tro det eller så är jag helt enkelt hopplös och gråter åt det mesta jag ser på film....fast å andra sidan så kan det vara rätt så skönt ibland.

Idag var det filmen "P.s I love you.... " som stod på tur och jag vet att det låter som värsta tjejfilmen men jag lovar att detta är en film som likväl passar alla killar därute, den var sååååå fin och det blev, många, många tårar men också mycket skratt. Att filmen sen också hade en hel del inslag från "den gröna ön" gjorde ju absolut inte saken sämre. Förstår inte vad det är som gör att jag dras till Irland...någon som kan komma med en förklaring till detta?

Visst är det väl för härligt att få frossa lite så där emellanåt, vare sig det är i godis, film eller räkor....inte för ofta men i alla fall lite då och då. Det tror jag vi alla mår bra av.

Ha det bäst alla!
//Tjattrin

Lyckan kommer....lyckan går....

För inte alltför lång tid sedan var det någon som jag känner som frågade mig; -Är du lycklig?
mitt svar kom nog rätt så direkt att; -ja, det är jag.. i alla fall mellan varven! och sen har jag funderat lite på det här med lycka. Vad är det som gör just mig lycklig?, inte är väl lycka något som man går omkring och känner hela dagarna, eller gör man/folk det?.

I mitt liv, som det ser ut just nu tycker säkert de flesta att jag borde känna mig helt uppfylld av lycka men riktig så är det inte i mitt fall. Vissa dagar tycker jag mest att jag känner mig orolig andra dagar känner jag mig mest gråtfärdig men sen kan den där dagen av lyckokänslor ramla över mig och då är hela jag bara ett enda stort leende. Så fungerar jag! ...och har nog alltid gjort, så att jag är gravid spelar nog egenligen inte så stor roll i det hela.

Om mitt liv vore en enda raksträcka där allt bara var toppen då skulle jag nog bli ofantligt less, (här handlar det förmodligen än en gång om mitt tålamod) jag tar heller att det är lite av en "bergodalbanan", jag låter tårar blandas med skratt...för då mår jag som bäst!

Så mina vänner i mitt liv så är det nog så att lyckan kommer och lyckan går....

Kram från en idag rätt så lycklig Tjattrin!

Tålamod.....

Jag erkänner direkt, tålamod har aldrig varit min starka sida. Nu håller jag fullkomligen på att bli nipprig av att gå här och vänta, vänta och åter vänta. Vad jag väntar på, ja det vet ju ni som känner mig; jag väntar på ett nytt LIV!!...låter lite dramatiskt att säga så, men det är ju precis vad det är. Inom mig ligger/finns ett nytt litet liv som just nu gör att jag håller på att tappa tålamodet totalt.

Kan inte påstå att denna dag har varit en av de bästa snarare så har jag mått eller rättare sagt så mår jag rätt så kasst....inte blev det bättre av attjag var hos BM som lyssnade kännde och klämde och sedan sa att -ja, det är nog inte någon 4 kilos .... och då börjar mina tankar genast att snurra, vad menar hon med det? är det något som är fel...usch vad tankarna kan dra iväg med en och inte finns det något som jag kan göra åt det heller. Nä, jag får nog ta till sinnesrobönen för att lugna ner mig själv en aning.

Nu är nog det bästa jag kan göra att försöka sova några timmar och vem vet...kanske fylls då mitt förråd av tålmod på......

Trevlig kväll till er alla!
//Tjattrin

Man måste ju pröva....

Då var man så inne i denna värld, ja nu har man väl varit i den en del eftersom man läst sina vänners bloggar under en tid...men jag vill ju prova själv också. Sedan kan man ju fundera på vad man skall skriva om så här i början, men det ger sig nog.

Idag söndag sitter jag och tittar ut genom fönster på ett alldeles underbart höstväder, solen skiner och färgerna är underbara. Borde egentligen klä på mig och gå ut i allt detta vackra....men jag orkar inte. Jag har en mage som gör att allt känns så tungt! Istället går jag omkring här inne och "boar" för visst är det vad man gör när man när som helst väntar tillökning i familjen, behöver jag säga att vi alla LÄNGTAR!!! vi vill ju veta vad det är för en liten filur som fått mig att må så kopiöst dåligt under så många månader.

Nej nu ropar sonen att det är dags för mig att spela spel....så det här får vara allt för nu.

Tjattrin säger hej för ett tag!