SJUK!

Nu mina vänner är det så att mitt tålamod håller på att ta slut. Japp så är det minsann. Nu kan jag väl egentligen inte skryta med att jag har det bästa tålamodet av alla....men nu tycker jag att det räcker. Hela min härliga ledighet i förra veckan gick åt till att känna mig risig, rackarns ont i halsen, något som inte velat gett med sig. Sen fick jag plötsligt ont i ögonen också. Kan ju ha att göra med att lillprinsen har varit dålig i sina ögon också....men ändå. Här sitter jag nu x antal dagar senare ätandes en penicillinkur för halsfluss och ögoninflammation, räcker det inte med att jag på torsdag skall på kirurgen med den "där" knölen på halsen...*suck*...jag ni märker Tjattrin är inte på världens bästa humör inte.



Idag...jag just nu faktiskt så borde jag varit i huset bredvid på avslutning med mina små konfrimander...men så blev det alltså inte. Istället har jag fått vara behjälplig via telefon...behöver jag säga att det inte alls är lika roligt.



Annars så måste man väl tillstå att det är FANTASTISKT! härligt väder....det är som att sommaren kommit och vi har hoppat över våren. Tror kanske att jag skall ta och muntra upp mig själv genom att sätta mig ute och njuta lite....och hoppas på att snart få känna mig FFRISK!



//kramar från Tjattrin



P.s är så glad att jag har min alldeles egna lilla "nurse", tack för att du finns puss....D.s

Månader som gått....

Nu har det gått månader sedan jag senast skrev och egentligen beror det inte på något annat än att det har varit svårt att skriva ner det jag velat. Varför? jo för att jag varit rädd att det skall vara sårande eller till källa för irritation för någon eller några. Men nu, nu har månader passerat och det känns som att det faktiskt är ok att skriva igen.

Mitt liv ser annorlunda ut nu än vad det gjorde när jag senast skrev. Jag bor inte längre tillsammans med mina barns pappa (men vi är goda vänner) utan jag har flyttat in till "stan". Bor i en mysig lägenhet tillsammans med mina små älsklingar och Jon, ja nästan iaf..... snart kommer han hit på riktigt.

Jon är den andra nyheten i mitt liv...ja inte för mig men kanske för er som just nu läser det här. Han är KÄRLEKEN! och jag är så oerhört lycklig över att han finns i mitt liv. Men just för tillfället så är han hemma i Ö-vik med sina tre älsklingar....och trots att han bara varit borta i några timmar så saknar jag honom tokmycket!!!!

Så mycket har förändrats och ingen skall säga att förändringar inte är jobbiga och fyllda med både en och annan tår, men ibland kanske det är så att de är nödvändiga. Jag är glad att jag har en familj och fina vänner att luta mig emot när det har varit jobbigt.

I övrigt så rullar livet på...mitt eget är just nu lite i gungning....har hittat en knöl på halsen som den läkare jag träffat säger är struma, har i veckan gjort ett ultraljud på den och den är 3 x 3 cm stor, kan lova att det känns i min hals. Det jobbiga är nu att jag inte riktigt vet vad som kommer att hända och tyvärr så gör den här knölen inte sig bara påmind i min hals utan även på mitt humör....känner mig trött, sliten och ledsen. Hoppas att snart få nån rätsida på alltihopa.

Idag är det valborg och de tänker jag fira genom att bara vara och ta det lugnt. Hoppas ni alla njuter där ute.

Kramar från Tjattrin

Rådom

Jag har ett litet smultronställe som jag gärna åker till så ofta jag bara kan och det är till stugan i Rådom. Stugan i Rådom det är min pappas föräldrarhem, ett litet rött Per Albin torp mitt ute i ingenstans. Idag har vi tillbringat dagen där med sol, bad, fika, mat och framför allt så har jag träffat min kusin och det var verkligen år och dar sedan senast....närmare bestämt 7 år sedan.

Barnen har stojat i poolen...ja det finns faktiskt en sådan, jätteskönt dagar som denna...själv har jag legat i hängmattan med det underbara namnet "Fatboy" =)....det enda som grumlade det hela var de elaka små rackarns bromsarna....usch!....så ont de gör när de biter en och vilka fula bett man får som kliar som attans.

Mammsen hon har som vanligt stått för markservicen...även om min kusin gjorde maten och jag diskade så finns hon hela tiden där för att kolla om det är något som behövs...om alla är nöjda osv....önskar att hon bara skulle kunna sätta sig ner i en solstol och ta det lugnt!!! Men jag tror att detta är en total omöjlighet för henne....så hon får hållas. Men en dag lovar jag att passa upp henne lika mycket som hon passar upp oss.

Nu är vi hemma igen och barnen har precis kommit till ro....själv sitter jag och väntar på att tvätten skall bli klar för att hängas men sen då är det dags för mig med att hoppa i säng....det tar på att vara i solen.

//Kramar Tjattrin

Dimmigt....

Sitter nu här på morgonkvisten och tittar ut genom fönstret och det jag ser är dimma!....lite som mitt liv just nu skulle jag nog säga. Ganska på pricken faktiskt....men jag kan inte låta bli att tänka att det kommer att spricka upp...solstrålarna finns där bakom det vet jag, bara lite svårt att se dem just nu.

En av mina solstrålar springer nu omkring här i sin gåstol, stannar till framför mig och spricker upp i ett leende som visar att det nu finns en hel del bissingar som han kan bitas attans så hårt med. Hela jag fylls av glädje och värme, mammas lillprins tänk vad tiden går fort snart är han 9 månader.

I övrigt är huset tyst mina andra älsklingar sover....men snart kommer det att vara fullt av stoj!!!....så det gäller att ta tillvara de lugna stunderna. Det skall jag göra nu med en stor kopp kaffe i handen och en tidning i den andra.....och samtidigt hoppas jag att dimman utanför mitt fönster skall lätta.

Kram Tjattrin

Så svårt...

Ibland blir livet inte riktigt som man tänk sig. Igår gjorde jag något som var svårare än svårt. Berättade för mina barn att mamma och pappa inte skall bo tillsammans mer.....så mycket jag funderat på detta, hur man skall göra, vad man skall säga.....men nu är det gjort. Det allra svåraste jag någonsinn gjort hitills....

//Chatrin.....

Så äntligen!

Nu är jag ÄNTLIGEN klar med studierna för denna gång...och ja för ett långt, långt tag framöver. Nu är jag FÖRSAMLINGSPEDAGOG!....vägen dit har varit rolig intensiv, spännande, lärorik samtidigt som den varit sååååååå JOBBIG!, ingenting blev ju riktigt somjag tänkt när jag startade hösten -07....för helt plötsligt så var det ju någon som knackade på dörren och gjorde sin entré hösten -08. JAg säger bara stort TACK! till min familj, min studiegrupp med Johan, Iréne och Karina och vår stöttepelare Karin i spetsen, vad hade jag gjort utan er!?.....förmodligen tappat sugen totalt. Men bet ihop och fredagen den 15 maj var jag och mina kursare så äntligen färdiga. Vi fick en underbar examensdag fint väder....bra tal av ärkebiskopen...bra mat (som omväxling)...fin mässa....ja, det fanns absolut inget att klaga på. Men stor känsla av vemod infann sig också....så många av dessa underbara människor kommer jag förmodligen aldrig träffa igen...men som vi vet så finns det ju hyfsat bra sätt att ändå hålla kontakten på...typ FB! ;)

Så i måndags då var det första gången på två år som jag kännde att jag inte hade något som hängde över mig och det ni, det var en FANTASTISK känsla....och jag gjorde inget annat än gick och skrotade i pyjamas precis hela dagen...*ler*.

Kramar till er alla från en numera totalt avslappnad Tjattrin!