Ringrostig....

Här sitter jag nu, nybliven 3 barns mamma sen en vecka tillbaka. Det här med att få ett nytillskott i familjen borde väl inte vara några större problem, borde väl vara lite som att cykla, har man en gång lärt sig det så kan man det....men så känns det faktiskt inte, jag känner mig helt klart en aning ringrostig!

Ringrostigheten yttrar sig mest i att jag oroar mig en del, har jag tillräckligt med mat, sover han inte lite väl mycket, andas han, ska han verkligen byta ut hela huden ....jag lovar denna lista kan göras oändlig. Och inte gör det saken bättre att det känns som om mitt huvud håller på att lossna från mina axlar....kan aldrig vara tänkt att det skall kännas så....men bortsett i från detta så är nog det mesta bra och nu ser familjen fram emot besök av farmor och farfar från Skåneland.

Nu borde jag nog egentligen ta mig en tur in i tvättstugan...men har en känsla av att jag i stället kommer att hamna i soffan för lite "Walter mys".

Kram från Tjattrin den ringrostiga!

Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du!

Då har man än en gång fått vara med om det absolut största som finns - att få den största gåvan av alla, ett barn.

"Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du!".....precis så känner jag inför vår vackraste Walter som kom till världen i måndags den 20 oktober kl.07.40. Tänka sig att äntligen få se denna lilla person som bott inom mig i alla dessa månader, lyckan är helt enkelt för stor för jag ens skall försöka beskriva den i ord. Nu har det gått några dagar och vi har så smått börjat att lära känna varandra och så här i början får man vara glad att det finns hormoner som far runt i kroppen och ser till att man orkar hålla sig vaken...för annars skulle det inte vara helt lätt. Precis som alla andra barn så är Walter naturligtvis världens snyggaste kille. Inte så speciellt stor, 49 cm lång och 3.095 g tung, med mörkt hår och djupblå ögon - mammas och pappas allt!

Samtidigt som jag går omkring här i mitt eget lilla lyckorus går tankarna till våra bebbekompisar som hastigt och lustigt fick åka till S-vall - vi tänker på er och hoppas att ni snart är hemma igen.

Sitter nu bara här och njuter av att vara hemma och ser med spänning fram emot första natten hemma....

/kramar till er alla från mamma Tjattrin

Saknad!

Det är verkligen ingen idé att jag försöker låtsas som att jag älskar att gå här hemma och bara "boa"....sanningen är den att idag var jag in till stan och in på jobbet och det som slår mig när jag kliver innanför dörrarna är den enorma saknad som jag faktiskt känner. Har alltså inte varit hemma mer än ca.2 veckor men det känns som så mycket längre. Förhoppningsvis är detta något som kommer att försvinna när jag får lite annat att tänka på...men just nu, så gör jag inte annat än går omkring och känner mig ensam och onyttig.

Samtidigt som dessa känslor dyker upp inom mig kan jag inte låta bli att tänka på att jag är så oerhört lyckligt lottad. Jag har ett jobb som jag trivs med, ja som jag faktiskt ser fram emot att gå till varendaste dag. Jag har arbetskamrater som inte bara är mina arbetkamrater utan mina vänner (det är faktiskt skillnad). Kan inte blir så mycket bättre.

Nej nu skall jag försöka koppla bort jobbet för ett tag framöver och njuta allt vad jag kan och när saknaden blir för stor...ja, då är det trots allt inte så långt in till stan.

Massor med kramar till er alla mina vänner.....
//Tjattrin

Frosseri.....

Ibland så är det helt oundvikligt att frossa. I mitt fall är det denna gång frosseri i härligt underbara filmer....tjejfilmer bör tilläggas. I fredags tog jag mig en sväng in på videoteket och vips hade jag en hel drös med filmer i mina händer och eftersom det var så svårt att välja och eftersom jag för tillfället har så ofantligt mycket tid till förfogande så valde jag allihopa!.

Sen har jag tagit någon film per dag och bara suttit och njutit....och bör väl tilläggas att det har blivit en hel del tårar också, kan bero på stadiet jag befinner mig åtminstone vill jag tro det eller så är jag helt enkelt hopplös och gråter åt det mesta jag ser på film....fast å andra sidan så kan det vara rätt så skönt ibland.

Idag var det filmen "P.s I love you.... " som stod på tur och jag vet att det låter som värsta tjejfilmen men jag lovar att detta är en film som likväl passar alla killar därute, den var sååååå fin och det blev, många, många tårar men också mycket skratt. Att filmen sen också hade en hel del inslag från "den gröna ön" gjorde ju absolut inte saken sämre. Förstår inte vad det är som gör att jag dras till Irland...någon som kan komma med en förklaring till detta?

Visst är det väl för härligt att få frossa lite så där emellanåt, vare sig det är i godis, film eller räkor....inte för ofta men i alla fall lite då och då. Det tror jag vi alla mår bra av.

Ha det bäst alla!
//Tjattrin

Lyckan kommer....lyckan går....

För inte alltför lång tid sedan var det någon som jag känner som frågade mig; -Är du lycklig?
mitt svar kom nog rätt så direkt att; -ja, det är jag.. i alla fall mellan varven! och sen har jag funderat lite på det här med lycka. Vad är det som gör just mig lycklig?, inte är väl lycka något som man går omkring och känner hela dagarna, eller gör man/folk det?.

I mitt liv, som det ser ut just nu tycker säkert de flesta att jag borde känna mig helt uppfylld av lycka men riktig så är det inte i mitt fall. Vissa dagar tycker jag mest att jag känner mig orolig andra dagar känner jag mig mest gråtfärdig men sen kan den där dagen av lyckokänslor ramla över mig och då är hela jag bara ett enda stort leende. Så fungerar jag! ...och har nog alltid gjort, så att jag är gravid spelar nog egenligen inte så stor roll i det hela.

Om mitt liv vore en enda raksträcka där allt bara var toppen då skulle jag nog bli ofantligt less, (här handlar det förmodligen än en gång om mitt tålamod) jag tar heller att det är lite av en "bergodalbanan", jag låter tårar blandas med skratt...för då mår jag som bäst!

Så mina vänner i mitt liv så är det nog så att lyckan kommer och lyckan går....

Kram från en idag rätt så lycklig Tjattrin!

Tålamod.....

Jag erkänner direkt, tålamod har aldrig varit min starka sida. Nu håller jag fullkomligen på att bli nipprig av att gå här och vänta, vänta och åter vänta. Vad jag väntar på, ja det vet ju ni som känner mig; jag väntar på ett nytt LIV!!...låter lite dramatiskt att säga så, men det är ju precis vad det är. Inom mig ligger/finns ett nytt litet liv som just nu gör att jag håller på att tappa tålamodet totalt.

Kan inte påstå att denna dag har varit en av de bästa snarare så har jag mått eller rättare sagt så mår jag rätt så kasst....inte blev det bättre av attjag var hos BM som lyssnade kännde och klämde och sedan sa att -ja, det är nog inte någon 4 kilos .... och då börjar mina tankar genast att snurra, vad menar hon med det? är det något som är fel...usch vad tankarna kan dra iväg med en och inte finns det något som jag kan göra åt det heller. Nä, jag får nog ta till sinnesrobönen för att lugna ner mig själv en aning.

Nu är nog det bästa jag kan göra att försöka sova några timmar och vem vet...kanske fylls då mitt förråd av tålmod på......

Trevlig kväll till er alla!
//Tjattrin

Man måste ju pröva....

Då var man så inne i denna värld, ja nu har man väl varit i den en del eftersom man läst sina vänners bloggar under en tid...men jag vill ju prova själv också. Sedan kan man ju fundera på vad man skall skriva om så här i början, men det ger sig nog.

Idag söndag sitter jag och tittar ut genom fönster på ett alldeles underbart höstväder, solen skiner och färgerna är underbara. Borde egentligen klä på mig och gå ut i allt detta vackra....men jag orkar inte. Jag har en mage som gör att allt känns så tungt! Istället går jag omkring här inne och "boar" för visst är det vad man gör när man när som helst väntar tillökning i familjen, behöver jag säga att vi alla LÄNGTAR!!! vi vill ju veta vad det är för en liten filur som fått mig att må så kopiöst dåligt under så många månader.

Nej nu ropar sonen att det är dags för mig att spela spel....så det här får vara allt för nu.

Tjattrin säger hej för ett tag!