Dimmigt....

Sitter nu här på morgonkvisten och tittar ut genom fönstret och det jag ser är dimma!....lite som mitt liv just nu skulle jag nog säga. Ganska på pricken faktiskt....men jag kan inte låta bli att tänka att det kommer att spricka upp...solstrålarna finns där bakom det vet jag, bara lite svårt att se dem just nu.

En av mina solstrålar springer nu omkring här i sin gåstol, stannar till framför mig och spricker upp i ett leende som visar att det nu finns en hel del bissingar som han kan bitas attans så hårt med. Hela jag fylls av glädje och värme, mammas lillprins tänk vad tiden går fort snart är han 9 månader.

I övrigt är huset tyst mina andra älsklingar sover....men snart kommer det att vara fullt av stoj!!!....så det gäller att ta tillvara de lugna stunderna. Det skall jag göra nu med en stor kopp kaffe i handen och en tidning i den andra.....och samtidigt hoppas jag att dimman utanför mitt fönster skall lätta.

Kram Tjattrin