Lyckan kommer....lyckan går....

För inte alltför lång tid sedan var det någon som jag känner som frågade mig; -Är du lycklig?
mitt svar kom nog rätt så direkt att; -ja, det är jag.. i alla fall mellan varven! och sen har jag funderat lite på det här med lycka. Vad är det som gör just mig lycklig?, inte är väl lycka något som man går omkring och känner hela dagarna, eller gör man/folk det?.

I mitt liv, som det ser ut just nu tycker säkert de flesta att jag borde känna mig helt uppfylld av lycka men riktig så är det inte i mitt fall. Vissa dagar tycker jag mest att jag känner mig orolig andra dagar känner jag mig mest gråtfärdig men sen kan den där dagen av lyckokänslor ramla över mig och då är hela jag bara ett enda stort leende. Så fungerar jag! ...och har nog alltid gjort, så att jag är gravid spelar nog egenligen inte så stor roll i det hela.

Om mitt liv vore en enda raksträcka där allt bara var toppen då skulle jag nog bli ofantligt less, (här handlar det förmodligen än en gång om mitt tålamod) jag tar heller att det är lite av en "bergodalbanan", jag låter tårar blandas med skratt...för då mår jag som bäst!

Så mina vänner i mitt liv så är det nog så att lyckan kommer och lyckan går....

Kram från en idag rätt så lycklig Tjattrin!