Saknad!

Det är verkligen ingen idé att jag försöker låtsas som att jag älskar att gå här hemma och bara "boa"....sanningen är den att idag var jag in till stan och in på jobbet och det som slår mig när jag kliver innanför dörrarna är den enorma saknad som jag faktiskt känner. Har alltså inte varit hemma mer än ca.2 veckor men det känns som så mycket längre. Förhoppningsvis är detta något som kommer att försvinna när jag får lite annat att tänka på...men just nu, så gör jag inte annat än går omkring och känner mig ensam och onyttig.

Samtidigt som dessa känslor dyker upp inom mig kan jag inte låta bli att tänka på att jag är så oerhört lyckligt lottad. Jag har ett jobb som jag trivs med, ja som jag faktiskt ser fram emot att gå till varendaste dag. Jag har arbetskamrater som inte bara är mina arbetkamrater utan mina vänner (det är faktiskt skillnad). Kan inte blir så mycket bättre.

Nej nu skall jag försöka koppla bort jobbet för ett tag framöver och njuta allt vad jag kan och när saknaden blir för stor...ja, då är det trots allt inte så långt in till stan.

Massor med kramar till er alla mina vänner.....
//Tjattrin