Livet....

Sitter nu här och funderar på livet i största allmänhet, varför saker och ting blir som det blir. Har idag hälsat på hos goda vänner, vänner som funnits med mig sedan jag var pytteliten och som jag ser som mina extra föräldrar, dessa fantastiska människor som jag delat både glädje och sorg med. Idag fick de träffa Walter för första gången och det är underbart att se att det är lika stolta som vilka mor/far föräldrar som helst!....

Men livet går inte alltid varligt fram och nu har det börjat ske en förändring hos en av dem, livet är verkligen inte rättvist...Åh, så ont det gör i mitt hjärta när jag ser detta...och vet att jag inget kan göra. Men det jag kan göra, det är att fortsätta vara "deras Chatrin" och kanske räcker det en liten bit på vägen...

Ta hand om varandra!
// Tjattrin