Vart tar tiden vägen?

Det hjälps inte...jag måste få säga det; -min tid räcker inte till! och ändå är det så att jag går omkring hemma på dagarna, det är ju inte utan att man frågar sig hur är detta en möjlig ekvation. Svaret är naturligtvis; den är inte möjlig. Jag måste helt enkelt hitta någon form av dagsrytm som fungerar någorlunda bra.

Som det ser ut nu sover eller rättare sagt så är jag i någon form av dvala större delen av förmiddagarna, vilket är helt olikt mig eftersom jag annars har mina ljusa stunder den tiden på dygnet, i alla fall om ser till att få något som helst skolarbete gjort. Nu har jag alltså även avslöjat att mitt skolarbete just nu går på .....ja, knappt styrfart!....usch det bara måste bli ändring på detta. Sedan kommer eftermiddagarna och då måste jag först och främst se till att jag ätit något, eventuellt somnar jag en liten stund och sedan kommer de andra två små änglarna hem....vad har jag då gjort av min dag?....nä just det, inte mycket!

Sedan kommer vi till kvällen som vanligtvis är den tid då jag helst av allt vill gå och lägga mig klockan åtta men nu ser ni så har det blivit helt annorlunda. Istället går jag omkring med en klarvaken Walter på armen...och tyvärr så verkar det inte bättre än att även han precis som de andra två har en "skrikperiod" på kvällarna, vilket skär i mammhjärtat....och inte tycker han heller att det är dags att sova förrän efter midnatt och sen, ja då skall det ju ätas några gånger under natten .....därav mina förmiddagar i dvala....

Finns det mycket mer att säga än "huvaligen".....vart tar tiden vägen.....jag måste helt enkelt göra mitt tappraste försök att hitta den igen.

Kramar på er alla från en tidslös Tjattrin!