Lugn...

Få saker får mig att känna ett så inre lugn som när det snöar, så är det. Bara jag ser dessa stora fina, mjuka flingor falla så känns det lugnt! Igår fick vi massor med snö och landskapet som innan var mörkt och dyster lyser nu upp i sin fina vita vinterskrud.

Sedan finns det ju naturligtvis en del små minus med vintern när man bor som vi gör, ute på landet och det är dessa evinerliga strömavbrott. Igår försvann strömen lite titt som tätt för att sen försvinna och vara borta lite för länge....kan inte förstå att i vårt älskade hus från -29 så finns det inte en öppenspis, kakelugn eller något annat bra att elda i så man får det varmt och gott, så går strömen, ja då blir det kallt! Tur då att man har sina föräldrar på lagomt avstånd och kan åka dit och sova.

Leendet på mina läppar blir stort när jag tänker på vad min lille prins sa igår när det blev kolsvart och vi satt vid matbordet; -mamma, vi ber Jesus att strömen skall komma tillbaka!...sedan knäpper han händerna och säger; - vi tar den där som vi brukar ta när vi slutar på kyrkis. och det betyder Gud som haver....med en sexårings enorma allvar knäpper han händerna och sluter ögonen och ber. Där sitter vi alltså hela familjen vid matbordet i kolmörkret och ber Gud som haver tillsammans och ber om strömen tillbaka.....och den kom faktiskt tillbaka, men försvann igen.

Nej nu är det bara att hoppas att denna vinter ligger kvar och inte tinar bort, för då blir allt så mörkt och tråkigt igen...

//Lugna vintriga hälsingar från Tjattrin