Men inte är det konstigt att det blir krig...

Så känner jag när jag sitter halvsvettig och försöker få min 6-åring att faktiskt skära maten, trots från honom ivriga protester om att det är mycket bättre att äta just denna middag med händerna. När man har sagt något ja, då är det ju bara till att försöka stå fast vid det hela, det betyder att denna middag slutar i tårar och skrik!....ja, skriken kom denna gång inte från mamma och pappa utan från den 6 -årige sonen som anser att hela världen är emot honom....för att jag ville att han skulle skära maten....*suck*......inte ens "hoten" om att jag skulle ta bort hans nya spel hjälpte och inte att pappa sedan faktiskt tog bort hela spelkonsolen...nä, hot det fungerar inte här inte.

Efter denna något kaotiska middag, vilken slutade med att sonen inte åt utan gick raka vägen upp på sitt rum följd av sin pappa som försökte vara lite pedagogisk (istället för hoten som ju inte fungerade) och prata med honom och försökte få honom att berätta om det var något annat som möjligen var fel....då hör jag min sons röst gå upp i falsett och han skriker -jag är så förbannad!.....här försöker nog både jag och pappan att hålla oss för skratt, för det hör inte till vanligheterna att vår son svär, men helt klart är att han hört någon annan använda dessa kraftuttryck och han vet precis när han skall använda dem....kan det vara så att det är mig han hört!?!

Tyvärr är det bara för mig att erkänna, min son är sååååå otroligt lik mig och denna eftermiddag blev det så väldigt tydligt, jag brukar nämligen reagera ungefär på liknande sätt när jag blir arg...i alla fall om man frågar min man. Ja, så inte är det väl så konstigt att det startar en massa krig runtomkring i vår värld när det kan uppstå "mindre slag" som detta bara kring middagsbordet om hur man på bästa sätt äter plättar!

Fredliga Kramar från en för dagen ställd på autopilot Tjattrin............